Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
kommo och gingo; jag väntade på de par ord,
hvilka denna röst hade att säga, som gick mig
rakt in i själen — melodisk och sorgsen,
smekande och inträngande. När jag såg upp, såg
jag ibland in i ett ansikte och måste då med
mina ögon le med; ty var hållningen af denna
unga kropp såsom ett stråkdrag på violoncellen
och ansiktets profil såsom en folkvisa i moll,
så var dess en face såsom ett muntert och
trotsigt skratt midt på ljusa dagen. Jag hade aldrig
förr lagt märke till att min ansedda familj hade
så uttänjbara näsor, som kunde dragas ut i
längden efter behag. Jag ville så gärna se in i
de klara kastanjeögonen, ljusbruna och
mjölk-hvita, men de gledo alltid envist åt sidan. Så
hade jag att hålla mig till den ena kinden, där
ett par fräknar sutto på den hvita huden och
där bela ansiktsuttrycket låg — allvarligt och
skälmskt, godt och fast, fullt af skratt och
vetskap. Dina realistiska diktare skola förklara
del för ett muskelspel; jag kallar det för själen.
Och jag visste, alt när jag kysste detta lilla
ställe, var det sorgliga allaredan skedt, såsom
pietisterna uttrycka sig. Ty ofta nog, medan
hon gick där upp och ned, stod det som en
ljusglans omkring henne; och då såg jag med
mina egna ögon en liten flicka gå där vid hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
