Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
hvita hus och allt omkring mig var doft och
tystnad, satt hon bredvid mig med sitt lösta
kornblonda hår och med ögon så
genomskinliga och fuktiga som två fulla, skimrande
daggdroppar; och jag hörde en sakta klingande röst,
som blott var en rytm, men som vardt en rytm
i min själ — melodi och ord och visa. Och
när jag ibland smög mig ur sängen bittida på
den bälmörka morgonen och vandrade in i den
svarta, stumma oändligheten utan horisont och
utan konturer, i hvilken ingenting var att se
utom några ljus när och fjärran och ingenting
att höra utom det döfva ljudet af en fisk som
slog i torfmossen, skred hon fram vid min
sida som en svart gestalt i den svarta luften,
lyssnande till mina stämningar och tankar.
Vid de vilda lagen var det hon som gick
som en ängel genom rummet under de korta
minuter, då stojet ebbade; och i själfva
slammet speglade hon sig och kastade öfver det sin
ljusa glans.
Sådan skred hon fram genom min ungdom
— gifvarinna af mod och gifvarinna af
missräkning, Fylgia och Daphne, hvilkens
bestämmelse det var att trasas sönder mot hvarje
verklighet, tills jag stod där allena med tomma
händer och tom själ — i en främmande värld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
