Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Det var en gång ... För länge, länge sedan, då
din födelsestad ännu låg därnere som en liten
rund köping bakom sina murar och torn, rundt
ikring inbäddad i fält och ängar — i de åren,
då Frauenkirche byggdes, kom en dag en
främmande konstnär till München. Där hemma
hade han gått i skola hos lärare, som åtnjöto
stor berömmelse öfver hela världen; och nu
hade han vandrat ut i främmande land, från
hvilka så månget strålande mästarenamn och
så månget lockande budskap nått fram till
honom, för att utbilda sig vidare i sitt ädla
handtverk. Det gick honom bra — ban
mottogs vänligt; det gick honom illa — i en skog
utanför Munchen blef han lömskt öfverfallen
och hittades där till hälften mördad. Han lärde
flitigt och fick bygd och folk i sitt nya
hemland kära; men den finaste skapelse, som han
fick att se, tycktes honom en
Münchenerung-mö vara, hans nye mästares dotter. Och när
han upptagits i det inhemska gillet och dragits
in i det gemensamma arbetet på det
monumentala byggnadsverket med Münchens
Wahr-zeichen, förevigade han henne och sin kärlek
till henne uti en af de glasmålningar, hvilka
ännu den dag i dag smycka Frauenkirche.
Så ungefär lydde en historia, som jag läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
