Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Midt ute på den stora slätten höjer sig en
ensam kulle; och på dess topp stå två
sällsamma skepnader. Man har länge sett dem röra
sig från motsatta håll fram å de slingrande,
skumma vägarna; nu ha de mötts däruppe på
backen och stå där som två i svart papper
utskurna silhuetter mot den ljusa nordiska
natthimlen.
Den ena figuren är en massiv fyrkant, med
två korta, tjocka ben och ett stort, rundt
hufvud, som sitter ulan hals på plumpa skuldror,
och en spetsig utskjutande måge. Den andra
har en lång tunn kropp och långa, tunna ben;
det lilla framåtsträckta hufvudet bildar en och
nästan horisontal linje med den långa, tunna
halsen, och bröstets och magens linje löper
konkavt.
»Jag göder, jag binder,» säger den tjocke.
»Jag klämmer. Somliga streta emot, och så
klämmer jag ännu mer; och så streta de ännu
mer emot, och så klämmer jag ännu lite; och
så streta de ännu värre emot. Andra åter ge
efter; och ju mer jag klämmer, ju mer ge de
efter; och när de ge ordentligt efter, då klämmer
jag först, så det känns.»
»Göd bra, bind bra, kläm bra,» svarar den
tunne. »Dem som ge efter äter du ju själf opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
