Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Eskil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47 —
förekommande berättelsen om den lundensiske
ärkebiskopen Eskils indrifvande af sin franska skuld. Det omtalas
där, att en af ärkebiskopens tjenare, som i Frankrike
hämtat några denne tillhöriga ägodelar, skulle på
hemvägen varit nog oförsiktig att uti ett härberge på skryt
använda en guldbägare, som han hade i förvar. Då
de som härbergerade honom, fingo se guldbägaren,
gissade de, att han hade ännu flere klenoder, följde
efter honom på färden och plundrade honom.1) Emedan
den, som innehade Eskils ägodelar, onekligen
uppträdde på ett skrytsamt sätt — i det följande talas
det om hans jactantia (skrytsamhet) —, förefaller det
mig vara ganska sannolikt, att uttrycket »hafva
något af herr Eskils penningar» = vara stolt och uppblåst,
från början har syftat på ofvan skildrade tilldragelse.
Det svenska talesättet tyckes emellertid vara
ursprung-ligare till sin form än motsvarande danska (se P. Syv
och de citerade komedierna). Enligt talesättets lydelse
i dessa sistnämnda skulle den som stoltserade ha fått
pengarna till låns af herr Eskil. Enligt Saxos
berättelse hade den skrytsamme tjänaren — strängt taget —
ej lånat sin herres gods, fastän han ju visserligen hade
det sig anförtrodt. Det af P. Syv anförda uttrycket
»H. Eskild vil have sine penge igien» har väl (jfr
komedireplikerna) sagts till den, som uppträdde skrytsamt
och öfvermodigt, för att beteckna, att hans öfverdåd snart
skulle få en snöplig ändalykt.
*) »Lundensis pontifex . . pecuniam, quam in Gallia collocaverat,
per ministros reportandam curabat. E quibus unus .. inter ccenitandum,
ligneo forte calice non suppetente, aureo, quem in custodia habebat,
arrepto, nitidius quam tutius cænam exegit. Cujus facti irritamento iis,
quoruin hospitio receptus fuerat, tacitam latrocinii cupidinem
ministra-vit. Majoris namque peeuniæ conscium animadvertebant, quem
prce-stantiori poculo privatas mensas exornantem videbant» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
