Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Johannes, Johan, Joga(r), Jan, Janne, Jon, John, Jöns, Jösse, Jusse, Jutte, Jödde, Juck, Jens, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ii 6 —
Det är sannolikt, att haren benämnts Jöns, emedan
han enligt folksagan uppfattats såsom dum och emedan
Jöns varit den dummes vedernamn — följaktligen en
passande benämning på den dumme harstackaren, som
så lätt öfverlistas af räfven.
Då Jöns’ biform Jösse (se d. o.) såsom namn på
haren uppvisats från början af 1600-talet, tyckes Jöns
— om ofvan gifna förklaring af harens namn är riktig
(se en annan förklaring under Jösse) — redan före denna
tid användts såsom ett vedernamn på den mindre
begåfvade. Jfr att, såsom ofvan påvisats, Joenshopen
nyttjas om den kritiklösa mängden i ett språkprof från
1619.
Att Jöns fatt betydelsen dum, trög person, beror
i väsentlig mån därpå, att det uppfattats som ett typiskt
plebejnamn. (Jfr exemplet från Bullernæsius). Jfr äfven
att Jöns i lustspel och annan litteratur gärna är
drängnamn. Se t. ex. Mötes-Platsen i mörkret (1750),
Strindberg, Namnsdagen (1817), samt Leopold, S. skr. 6:
380 (1793). För namnets ringa anseende talar vidare
t. ex. att Strand, Mina Tids-Fördrif 2: 110 (1763)
nyttjar Jöns som namn på en narr och (2: 126) kallar en
girigbuk Jöns Smulgråt.
Från betydelsen »dum, trög person» har i skånska
folkmål betydelsen »lätting» utvecklats, och denna kan
i sin ordning gifvit upphof till namnets användning för
att beteckna sommarvärmens framkallande af dåsighet.
I stående uttryck och talesätt torde Jöns
förekomma jämförelsevis sällan.
Såsom första led ingår Jöns i följande
sammanställningar:
Jöns-dummer. Variant till Dummer Jöns (se d. o.). Blott
i litteraturen. Kellgren, S. skr. 2: 151 (1792; såsom
proprium).
»Jöns Dummer! Har jag tid att stå
Och höra på ditt snack?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
