Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Johannes, Johan, Joga(r), Jan, Janne, Jon, John, Jöns, Jösse, Jusse, Jutte, Jödde, Juck, Jens, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 -
3) Såsom en i etiskt afseende förklenande
personbeteckning, hvars betydelse tyckes skifta i något olika,
fastän hvarandra närstående nyanser.
a) Med syftning på »något illmarigt och
inbundet».1) Smål. »Politiker [är] en sådan Jösse, som
förstår och äflas att ställa det rasande och illa för andra,
under det han ordnar det bra för sig själf.» Sällberg,
Småfolksprat 130 (1898). »Om det än må vara så, att
politiken för somliga jössar duger till att lefva på.»
Därs. 148.
b) Svårhandterlig person. Barkaryd i Jönköpings
1. (A. J. G.).
c) Drummel. Vgl. (La).
4) Haren, en hare. Framför allt i djursagan och
i jaktlitteraturen, men äfven någon gång annars (i
humoristisk framställning).
»Altså monde han [räfven] dåre,
Medh sådan fagher ord,
Jössen [numera hellre: Jösse] och Simpel Fååret.»
Reineke Fosz 244 (1621). Därs. s. 24. [I nu
citerade öfversättning nyttjas äljes harens namn i den
tyska djursagan: Lampe\ Serenius, Dictionarium
Anglo-Svethico-Latinum (1734; under wat).
»Jag är en faslig Hare-skräck:
Jag skjuter jösse på sin fläck.»
Dalin, Vitt. VIII. 2: 212 (c. 1753). »Redan hade
vi en jösse på bordet.» Wallenberg, Min son på
galejan (Ahnfelts uppl.) 12 (1771). O. B. Rydholm i
Tidning för idrott 1896, s. 296.
Wilhelm von Braun har till Jösse bildat ett
feminint Jossa (i rimslut):
»En jösse eller jossa
Fälla med sin bössa.»
S. arb. 2: 9 (1846).
’) Enligt benäget meddelande af förf. Th. Sällberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
