Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Krstioffer, stoffel, stuffel (stofil, stöfvel?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 153 —
så i Hälsingl. enl. Ordbok öfver allmogeord i Helsingland
72 (1873; »stuffll»), där ordet säges beteckna »gammal
skröplig gubbe», och hos Hedenstjerna, se Kaleidoskop
151 (1884), Ljud och oljud 72 (1886), på hvilka ställen
ssgn gubbstitffilen förekommer.
Skrifningama stoffil och stuffil med det uttal, som
förutsattes af dem, tyckas ju tyda på att stofil uppkommit
af stoffel (stuffel). Jag förmodar, att sistnämnda former
omdanats på grund af anslutning till de personbeteckningar
på -fil, som förekomma i de svenska bygdemålen, t. ex.
prat-fil, pratsam och munter man (Sdml.) enl. G. Er.
Södermani. 3: 84, skam-fil skamlig, föraktlig karl (Därs.)
enl. Dens. i Södermani. 4: 31, taf-fil, liten svag
stackare (Norberg i Västm.) enl. R. Blumenberg i
Vestmanlands fornminnesförenings årsskrift 1: 53,
trin(d)-fil, 1) trind stör, käpp o. d., 2) mycket kort och tjock
karl (Sdml.) enl. G. Er. i Södermani. 5: 39, samt det
skånska gubba-fil (äfven det enkla fil förekommer i
uttrycket »din gamla fil»).
I motsats till de anförda orden på -fil, som i de
nämnda trakterna tyckas ha hufvudtonen på första
stafvelsen, har stofil fortis på sista stafvelsen. Detta skulle
ju kunna bero därpå, att det uppkommit i en dialekt
med bildningar på -fil, i hvilka hufvudtonen hvilat eller
kunnat hvila på senare kompositionsleden (jfr Kock, Die
alt- und neuschwedische accentuierung 177 ff.). Eller
också har stofil uppfattats som ett romanskt lånord och
fått sin hufvudton bestämd af den stora massan ord på
-il (t. ex. edil, fossil, profil, reptil, adjektiven facil, habil,
mobil, senil o. s. v.).
Stofil har motsvarighet i vissa norska bygdemål.
Enl. Ross, Norsk Ordbog 765,1) finnes i Orkedalen och
*) Ross föreslår med tvekan att sammanföra stooffiil, stuuffiil med
stor-fil, namn på ett slags kort (fi1 såsom kortbeteckning har enl.
Falk och Torp, Etymologisk ordbog 156 uppkommit af Pamfilius.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
