Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Krstioffer, stoffel, stuffel (stofil, stöfvel?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
Selbu (i Södra Trondhjems amt) stooffiil, i Stjørdalen
stuuffiil (hufvudtonens plats framgår ej klart af Ross), som
beteckna »en tilbageholden original klogtig og
mor-som gammel Månd.» Man känner ej i norskan något
stoffel, hvadan man, om härledningen från detta ord
skall fasthållas, måste antaga, att norskan fått stooffiil,
stuuffiil genom lån från svenskan, något som förefaller
sannolikt, särskildt med hänsyn därtill att Stjørdalen är
gränsbygd mot Sverige.
Af såväl stuffel som stofil ha bildats synonyma
varianter med begynnande str. Dalin (1853) upptager
strujfel i betydelsen struntgubbe, gubbstruffebi
förekommer hos Backman, Dickens’ Pickwick 2: 184 (1871),
gubbstrufflar i Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning
1897, nr 25& B, s. 2, sp. 4. Strofil åter är mycket
vanligt i Finland (där dock äfven stofil tycks förekomma,
se citatet frän Tavaststjerna här ofvan). Det påträffas
hos Topelius, Fältskärns berättelser 4: 374 (1864), Dens,
Läsning för barn 7: 185 C1891). Vendell upptager ordet
frän Nyland i betydelsen »originel och dum menniska.»
Se Nyland 1: 228. Äfven kändt från andra trakter af
Finl. (Hl, Sv. Landsmålsför. i Hfs), med uttalet stråfil
kändt från Sverige af Hdg och Lbg (om den som är
»trög, omedgörlig, egen», sannolikt snarast från Ogl.
och N. Smål.).
Formerna med begynnande str kunna förklaras
såsom uppkomna analogiskt på grund af inflytande från
sådana med str börjande ord, som till betydelsen stå
stuffel och stofil nära. Jag hänvisar till strunt (jfr att
strujfel af Dalin tolkas med »struntgubbe»), strutta »gå
med en framåtlutande, stapplande och stötande gång»
(Svealand, Götaland enl. Rietz 686; ofta just om
gubbars gång), gubbstrutt (se Ljungstedt, S. berättelser 1: 189
{1872); jfr äfven strubbla, snafva, halka (Nke enl. Rietz 687).
Såsom ofvan anmärkts, ha stoffel, stuffel, stofil o. s.
v. det gemensamt, att de (i allmänhet) syfta på en gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
