Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Petter, Peder, Pär, Pjär, Pelle, Pirre, Pekka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 270 –
3) Tjädern. På grund af ett visst namnet Pelle
liknande ljud i tjäderns spel. Särskildt i jaktlitteraturen.
C. U. Ekström i Tidskrift för jägare och naturforskare
1833, s. 587. Skogvaktaren, Profnummer 1890, s. 42.
C. Lewenhaupt i Jägaren 1897, II: 98. — Sdml. (se
G. Er. i Södermani. 3: 80 (1882)). Jfr Spel-Pelle.
4) Exkrement(er) efter idisslare. »Vi va å skulle
titta om vi såg några älgar, men vi hitta bara pellarne
efter dem.» Vänersborgstr. (West.). — Om fårens
ägg-formiga exkrementer »En (får-)Pelle». Gbg (Gg).
5) Stundom användt såsom ett lindrigt glåpord
t. ex. till små barn: »Pelle du» (förf.). Äfven kändt af Sll.
6) I lägre stockholmskt hvardagsspråk kan Pelle
beteckna den förnämste: »Han är Pelle.» (Nordl.). Jfr
att i Vemm. i Skå. och förmodligen flerestädes Velie
betecknar den, som menar sig något vara (S. Bg).
Man säger: »Sicken Pelle». Jfr Petter 3 och Viktig-Pelle.
7) Vedernamn på procentare. »Han visste ett
par »Pellar», som skulle skaffa honom rörelsekapital.
Ni vet hvad en ’Pelle’ är—en procentare.» Sthm.
Nordensvan, Hvad Figge blef 164 (1890).
8) Rent adverbiellt: förträffligt, bra, bäst. »’Det
är Pelle det!’ — är ett uttryck på folkspråket om det
som är bra. Men om C. A. Larssons interpellation lär
biskop Rundgren ha yttrat: det är ’inte Pelle’ det der.»
Kasper 1882, nr 13, s. 1. — »De va Pelle.» Sthm (Bjk).
»Det smakar Pelle.» Sthm (Nordl.), Vänersborgstr. (V/est.).
»Ja mår Pelle.» Vänersborgstr, (West.). »Det var Pelle
det.» Gotl. (Ktg).
Att Pelle (jfr 5) kunnat få karaktär af vedernamn,
beror därpå, att det varit ett inom det lägre folket
synnerligen vanligt namn.
I sjuttonhundradets svenska litteratur är Pelle ett
typiskt drängnamn. »En slantig Pelle.» Dalin, Argus
(2 uppl.) i : 150 (1733). Dens., Vitt. 6: 9 (1740) o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
