- Project Runeberg -  Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan : onomatologiska bidrag /
307

(1903) [MARC] Author: Theodor Hjelmqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnamn - Ture - Ulrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 3ö7

(P. Em), Smål. (Hellq.), Skå. (E. Wm), Nyl. (Sv.
Lands-målsför. i Hfs; Vas.: »mera litterärt»).

Då en anonym författare i Söndags-nisse 1863, nr
29, s. 4 upptager Lustig-Thure såsom en ssg, vill han
väl blott säga, att förbindelsen »(en) lustig ture» förekom.
Någon ssg i egentlig mening (med sammansättnings
betoning) har ej utvecklats ur denna förbindelse.

Det från Spegel, Ihre och Rietz (se noten å s. 306)
anförda tule, om detta, såsom synes vara sannolikt, är en
variant till ture (jfr Norelius i Arkiv for nordisk filologi 1: 226
f.1), se äfven exemplen från Beskow och Almqvist), talar ju
för, att det sistnämnda ej ursprungligen är identiskt med
mansnamnet, fastän de nu sammanfallit för
språkmedvetandet. [Personnamnets öfvergång till ifrågavarande
ap-pellativum blefve för öfrigt svår att förklara].
Öfverensstämmelsen i ljudform har i så fall föranledt, att
appellativet blifvit stafvadt som propriet och uppfattats
såsom utveckladt ur detta.

Att de äldsta kända exemplen (från S. Columbus
och Runius, se här ofvan) på ture i här afhandlade
användning visa detta ord stafvadt med stort T, behöfver
naturligtvis ej ådagalägga, att nämnda författare
betraktat detta ord såsom ett ursprungligt proprium.

Ulrik.

Förekommer i de bildliga uttrycken »ropa Ulrik»
eller »ropa på Ulrik» o. s. v., vomera. »Ulrik, Ulrik,
Ulrik, hvar ä du, här ä jag? sa Bonden som spydde vijd
Giestebudzbordet.» Celsius 5: 24 (1710). »I den ena
vrån låg en kullbytterad kadett och framstötte ett
långsamt Ulrik, så att kindbenen utspändes som tvänne
säckpipor.» Wallenberg, Min son på galejan (Ahnfelts uppl.)
16 (1771). »Ulrik ropas.» Sehlstedt, S. sånger och visor

’) Jfr danskans och norskans tu/e, danskans tulle, se det
föregående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornamn/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free