Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVI1I
G. Cederschiöld.
110, två (signerade V och vbv) 114, och siffran 120 (utan lucka i texten)
följer näst efter 118. Sist kommer början af
1 l:o Egils saga Skalla-Grimssonar på bladen 121 och 122, af hvilka det
sista är så illa åtgånget, att det nog tyckes kunna redan då, när
numreringen skedde, hafva varit det sista i boken och under lång tid hafva
blifvit utsatt för slitning.
Kort efter det numreringen blifvit gjord, har handskriften (må hända vid
arfskifte) blifvit styckad i två ungefår lika stora häften. Det senare häftet,
eller de sagor, som här nyss blifvit omnämda under 5:o och 7:o—ll:o, har
vårdats någorlunda väl; endast två blad (de första af Konrads och Hrólfs sagor)
hafva förfarits ’). Slutligen har häftet, ovisst på hvad sätt, hamnat å Kongl.
Biblioteket i Stockholm. Där hafva membranbladen, troligen redan i förra årh.,
blifvit inbundna, ty värr vårdslöst, så att öfre kanten på några af dem
bort-skurit8 ’), men med en viss omtanke för innehållets fullständighet, i det man
före Hr61f8 saga insatte 12 rena pappersblad, på hvilka man sannolikt ämnade
skrifva Gautreks saga, och före Konrads saga 24 sådana, må hända i tro, att
en betydligare del af denna saga fattades. — Det förra häftet af skinnboken,
eller de här nyss förut under l:o, 2:o, 3;o, 4:o och G:o uppräknade sagorna, har
farit mera illa än det andra, då ju af de 29 första bladen blott ett enda åter*
står och dess utom häftets slutblad blifvit mycket skamfiladt. Kanske har detta
häfte längre än det andra stannat på Island hos okunnige och vårdslöse egare;
Arne Magnusson fick det (enligt hans egenhändiga anteckning i 580 A) först
år 1706 af Kristian Worin; det var då bundet i ett band, men har sedan
delats på två. — Handskriften synes hafva varit föga känd i äldre tider; man
har af den samma inga afskrifter, som tagits, medan den var fullständigare, än
den nu är.
Af den ofvan uppstälda förteckningen på handskriftens innehåll se vi, att
vi här hafva en af de betydligaste på sin tid gjorda sagosamlingar., Man kan
ock iakttaga, att en viss plan blifvit följd vid samlandet och ordnandet af
sagorna. I början (se 2:o, 3:o och 4:o) stå sins emellan mycket likartade
berättelser, alster af mellersta Europas religiöst-chevalereska anda, för hvilken
hedningarnes bekämpande var en hjältes bästa lifsgärning; Kon och Maq (.r>:o
och 6:o), med blandad utländsk och nordisk karaktär, bilda därnäst en
öfvergång till de återstående 5 sagorna (7:o—ll:o), som äro af nordiskt ursprung,
l) Vi antaga, att slutet af Eigla redan förut var borta (jfr strax ofvan).
’) Jfr Jómsvíkinga saga (Lund 1875) pp. IV, V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
