Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fomsðgur Sudrlanda. XCV
svårighet p. 238: Hann var mactr svá huggóctr, at hann mátti ekki aumt sjá
(= Mag 2141"1). Äfven det allitererande uttrycket veg ok vanda är gemensamt
för båda (Jóns saga p. 231, Mag 3541).
Till berättelserna otn synvändningarna har jag ej funnit några Bäkra
förebilder; dock kan angående öfversvämningen, som Skeljakarl tillställer (Mag 22s1
följ.), jämföras Króka-Refs saga (Kphfn 1866, p. 26)’); att Víðförull tyckes
krypa genom trästammen (Mag 30j följ.), har sin motsvarighet i en dansk
folksägen, n:o 365 i Danske Folkeminder ... af Jens Kamp (Odense 1877),
hvilken sägen må hända på grund af det däri förekommande uttrycket "hverre
Syn" får anses gammal. Af den skämtsamma uppfinningen om föryngring
genom att kasta af gubbskinnet (kasta ellibelginum) lärer väl sagoförfattaren fö
behålla äran för sig, ty någon motsvarande skildring har ej påträffats i den
nordiska literaturen, ehuru tanken naturligtvis kunnat utveckla sig från den mycket
gängse föreställningen om vissa människors förmåga att "skipta hornum"
(förändra utseende). — Ett drag, som påminner om folksagan, är tillagdt i
redaktionen F (Jiórdarson pp. 99—100), då det berättas, att Vidförull gifver sig
upp på glashvalfvet: för att vända åskådarnes uppmärksamhet från det, han
företager, narrar han dem att se åt solen. Redaktören har kan hända lånat
detta från Olaf helges saga (Hkr. 34716"19), men ursprungligen förskrifver det
sig väl från gamla sägner om jättar och troll (jfr t. ex. Alvíssmál).
Såsom vi hafva sett, tyckes hela den af öfvernaturliga drag genomväfda
skildringen af Magus’ besök hos käjsaren vara nordisk dikt. Äfven i ett par
andra fall, då författaren går in på det underbaras område, kan man iakttaga,
att han följt nordiska förebilder. En egendomlig divinationsförmåga tillägges
käjsar Karl: detta behöfver juBt icke antagas 3413, när käjsaren misstänker
verkligheten af Magus’ död (ty det gör också Ubbe), men då det pp. 18—19
berättas, huru Karl utgrundar Amundasönernes gömställen, synes detta ske
genom någon särskild "gipt" eller "hamingja", hvilken tillkommer honom såsom
furste. En dylik utomordentlig skarpsynthet tillägges konung Harald hårdråde,
när Oddr Ofeigsson söker öfverlista honom (se Fornmanna Sögur VI, 380—3)
och Håkon jarl, då ‡>ráinn gömmer Víga-Hrappr (Njála, kap. 88); i båda
till-fallena kommer likväl upptäkten något för sent, hvilket äfven inträffar i en
likartad synvändningshistoria, Eyrbyggja saga kap. 20. — Att den underbara
*) Stället har också blifrit järofördt med ett "gabb" i Klm VII (se ofvan p. LXXXIV
not. 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
