- Project Runeberg -  Fornsögur Suðrlanda /
CL

(1884) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CXXVIH

G. Cederschiöld.

utforska orsaken till ett ljus (likt en halfmåne), som synes på afstånd. Hann
kora at, þar sem upphæd var fyrir honum, sú er gullslitr var á (jfr Kon 7338"9, 73*s och
77 as); ok så hann, hvat því olli, því at þar var alt þakit ormum. Enn fyrir því at þeir
sváfu, þá rétti hann spjótskepti sitt þar til, sem einn gullhringr var, ok dró hann at sér.
Þá vaknadi einn yrmlingr, ok vakti sá þegar adra hjá sér, unz Jakulus (en Stor drake,
som tyckes vara konung öfver ormarna) var vaktr. Valdimarr flyr till skeppen,
men ’Jakulus’ kommer flygande och spyr etter öfver ett skepp, som strax
forgås (kap. 5, p. 15, 16). Äfven vid flodens källa finner Y. en ofantligt stor
drake, som ligger på mycket gull. Medan draken är krupen till vattnet för
att dricka, borttaga Yngvarr och hans stallbröder en del af gullet. Y.
förbjuder sina män att betrakta draken, när denne återkom, men någre kunna ej
Styra sin nyfikenhet. De sågo, att draken vard illa vid skada sinn: hann reistiz
á spordinn ok lét, sem þá er madr blistrar, ok sneriz í hring á gullinu (jfr Kon 767’10,

76ao’a, 76s83a) »). Desse män nedfalla sedan döde (kap. 6, pp. 23—4).
Yngvars son Sveinn besöker sedermera samma ormkoloni, där hans fàder hade
varit; ormarna sofvo där i stort antal, men Jakulus låg i ring om alla de
andra. Sveinn lyckas då döda Jakulus (kap. 11, pp. 40—1). Den andra
isländska berättelse, på hvilken vi nyss hänsyftade, är fiáttr Porsteins forvitna
(Flatöbok III, 431—2). Isländingen ‡>orsteinn, som vistas hos Harald
hårdråde, har af nyfikenhet tittat i konungens ’púss’ och där sett två dolkhandtag (’hepti’)
af gullfärgadt trä; Harald ålägger honom att skaffa ett likadant. ‡>orsteinn
säger: "Hvert skal ek sækja?" Konungen svarar, att det får han själf utfinna (jfr
Kon 69l’*). Med den helige Olafs bistånd påträffar ‡>orsteinn en eremit, som
kan visa honom vägen och säga, hur han skall bära sig åt. Ute på en holme
är ett ormbo (ormabæli); þar skorti eigi gull, ok allr vidr var þar, sem á gull sæi.
Där växer också den telning, af hvilken han skall skära till handtaget. Han
utför sitt värf, medan ormen är borta för att dricka. Enn er ormrinn kom aptr, hvesti
hann illsliga ok þóttiz vita, at madr hafdi komit til bygda hans, ok reis á spordinn; hann
saknadi þess, er á brottu var, ok lagdiz eptir honum. Med hjälp af helgonet, Som
han åkallar, kommer Jjorsteinn undan. Då han lemnar konung Harald sitt
byte, säger denne: Mikla gæfu hefir þú til borit (jfr Kon 7830, 8040 1). En med
Kon 691"3 ännu närmare öfverensstämmelse finner man i Sturlaugs saga
starf-sama (Fornaldar sögur Nordrlanda III, 616): Konung Harald gifver Sturlaug

l) Äfven förut begagnar sagan några uttryck, som erinra om Kon. Medan draken låg
kvar i sitt bo, voro männen tyste ’ok leitudu sér hælis’ (jfr Kon 7331 J); i boet (bæli) var
mycket gull ’ok sva heitt som nýrunnit i afli’ (jfr Kon 745o a).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornsudr/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free