Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornsögur Suðrlamla.
CCXXXIX
4. Skinnbokeii Holm. 7, fol. (jfr här ofvan p. CLIV), saknar början
(till 215’) och de två blad, samt gått näst före det sista i sagan. Denna hds.
kalla vi C.
5. Tre afskrifter af G, alla å papper, nämligen AM. 118, 8:vo, här
kallad Yi Holm. Chart. 6, 4:to, kallad <5, och n:o 31, 4:to af Rasks samling; den
sistnämda är mindre användbar, då dess skrifvare tillåtit sig åtskilliga
godtyckliga ändringar och moderniseringar, men y och r) blifva värdefulla, emedan
de äro ganska noggrant afskrifna efter C, under det denna var komplett. Om
Y är dese utom att anmärka, att början (en sida) saknas, men blifvit ersatt
genom en på Arne Magnussons tid skrifven lapp.
6. Två sammanhängande blad (det inre af ett lägg) af en skinnbok i
liten kvart, förvarade i AM. 567, 4:to. Ehuru ett och annat gammalt
skrifsätt förekommer (ss. ’vapn’, stundom d), synes membranen ej ha varit äldre än
från 15:de århundradet. Fragmentet upptager 21359—216*4 i vår text och
kallas här I).
7. Pappershandskriften 46, fol., å Kongl. Bibi. i Stockholm (se
Arwidssons Förteckning p. 73). Skrifvaren, Jón Yigfússon, har sannolikt haft
framför sig antingen C eller någon af dess afskrifter, men han har ingalunda nöjt
sig med sitt originals uppgifter, utan helt ogeneradt gjort tillägg, uteslutningar
och andra omarbetningar *).
Då dylikt förfaringssätt är tämligen ovanligt hos yngre afskrifvare (jfr ofvan p.
XVII, not. 1), kan det vara af intresse att se några prof på Jón Vigfússous åtgöranden. Han
kallar Bevers’ moder Oda, hennes andre man (’gréifinn af Saxlandi’ eller ’í Rísinnborg’)
Plandis, längre fram Placidus; Bändebudet 210’ får namnet Spirant; de två riddarne 2214’
följ. ersättas af ’einn riwlgjafi konungs, er Bald vin hét’; i samtalet med pilgriminen (p. 223)
uppgifver B. sig heta Sifgenus (el.-emis), vid 230""3 kallar han sig Valfreyr. Enligt
Vig-fússon är Eskopart ingen förrädare; när Josvena skall föda, håller E. vakt utanför tältet,
men faller i sömn och öfverraskas af Ivorii utskickade, Amohstri (som först nu uppträder,
ty stycket 236"—7" är uteslutet); denne dödar E. och bortför J. Af denna ändring har
följt, att Josvenas räddning genom Sabaoth måst omtalas annorlunda. Denna episod, som
berättas med stor utförlighet, har följande innehåll. Medan J. är hos Ivorius, ditkommer
S., klädd till pilgrim samt medförande Bevers’ och Josvenas båda söner, och samtalar
hem-ligen med J. Kort därefter vill drottningen draga ut på jagt; hon raedtagor endast
Amon-stri och hans söner, Þjófr och Gardarr. I skogen hycklar hon kärlek till A och lockar
honom att dräpa sina söner, såsom besvärliga vittnen. Då A. sedan lägger af sig sin
rustning, framrusar S. och genomborrar honom. På samma resa återtager S. Arundela. — Mot
sagans slut äro uteslutningar och förkortningar talrikast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
