Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt afgudarne.[1] – De äldsta till namnet kända svenska historieforskare
som egnat uppmärksamhet åt hednatiden äro: Ericus Olai, dekan vid
Uppsala domkyrka († 1486), Johannes Magni, Sveriges siste katolske
erkebiskop, och hans broder Olaus, utnämnd till erkebiskop i Uppsala,
samt Olaus Petri, reformatorn.
Olaus Magni egnar särskilda kapitel i sin bok åt bautastenarne och
runinskrifterna. Både han och hans broder hafva dessutom under
benämningen "det götiska alfabetet" afbildat de vanliga runorna, samt
meddelat hvarje teckens betydelse, och det med få undantag riktigt.
Enligt deras åsigt var runskriften urgammal i Norden, "känd långt förr
än de latinska bokstäfverna voro uppfunna." Johannes Magni var
1500-talets Rudbeck, ehuru utan dennes snille. För att förhöja glansen
af Sveriges forntid, ledde han vår konungalängd tillbaka så nära som
möjligt till verldens skapelse, eller åtminstone till syndafloden.
Göternas förste konung var Magog, Noachs sonson och Japhets son. – Olof
Skötkonung, som hos Ericus Olai endast har 39 företrädare, är hos
Johannes Magni den 112:te konungen.
Äfven Olaus Petri har gifvit akt på de fasta fornlemningarna från
hednatiden, ehuru han väl ej kunde drömma om den vigt de i sjelfva
verket ega. Han säger nämligen i sin krönika[2]: "Folket plägade icke
så begrafvas allt i hop i kyrkogårdar som nu sker, utan hvar slägt hade
sin egen ätthage i sin bolstad, hvilka man ännu många ser för ögonen.
Sådana begrafningar synas mångastädes ännu med jordhögar, sådana
som äro vid Gamla Upsala, der konungar (utan tvifvel) begrafne äro,
på Byrköö thesslikes. Sommestädes äro ock stenar satte kring om
grafvarne, och är ännu det ryktet, att der skola jättar vara begrafne, och
der som runstenar stå, der hafva ock varit begrafningar, och på samma
stenar finnes intet annat skrifvet utan deras namn, som der begrafne
äro, och deras som stenen uppsatte. På många stenar finnas "litu reisi"
d. ä. den och den, hvad de hette, läto resa upp stenen."
Olai Petri krönika blef emellertid undertryckt genom Gustaf Vasas
misshag (hon utkom först år 1818). Konung Gustaf klagade öfver, att
mäster Olof ej nog aktade sägnerna om vårt fäderneslands urgamla
glans; dock är Olai Petri konungarad rätt ansenlig, ehuru den icke kan
mäta sig med Johannis Magni.
Kung Göstaf sjelf synes icke hafva haft sinne för fornforskning i
vår mening, ehuru hans systerson Peder Brahe i sin skildring af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
