Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare utgifvet större arbete ("De runis helsingicis") redogjorde Celsius
vidare för denna upptäckt.
Johan Hadorph fick år 1676 fullmakt att årligen resa omkring i
riket till antiqviteters uppsökande. Under dessa resor, på hvilka han
åtföljdes af särskilde ritare, aftecknades ett stort antal runstenar. Mer
än 1,000 sådana skuros i trä under Hadorphs inseende, ehuru han icke
fick upplefva deras utgifvande, hvilket först skedde år 1750.[1] Det är icke
blott i och för sig ett storartadt företag att åstadkomma en sådan mängd
träsnitt, utan Hadorph och hans medhjelpare hafva genom detta
omsorgsfullt utförda arbete äfven gjort vetenskapen en mycket stor tjenst,
bland annat derför att flere af de runstenar som de aftecknat
sedermera antingen helt och hållet förkommit eller blifvit sönderslagne.
Hadorph har äfven företagit den första "arkeologiska undersökning" i
Sverige, om hvilken man nu har kännedom. Jag menar de
gräfningar på Björkön, för hvilka han redogör i företalet till Bjärköarätten
(Sthlm, 1687). Hadorph antog, i likhet med flere senare forskare, att
det genom sin handel och Ansgarii besök ryktbara Birka legat på
nämnda ö.
Riksantiqvarien Johan Peringskiöld, Hadorphs efterträdare, gjorde
stora samlingar till antiqvariska beskrifningar öfver Sveriges landskap.
Han utgaf större delen af beskrifningen öfver Uppland, hvilken ensam
utgör ett stort verk, illustreradt af talrika och dyrbara bilder; och
detta verk utkom åren 1710 och 1719, midt under Sveriges politiska
olyckor.[2] – Dessutom har Peringskiöld äran af den första fullständiga
upplagan af Snorre Sturlesons konungasagor, som utkom år 1697, både
på isländska och med svensk och latinsk öfversättning.[3]
Äfven Erik Dalbergs stora Svecia-verk, som till största delen
utarbetades under Carl XI:s och utkom under Carl XII:s regering,
innehåller flere afbildningar af svenska fornminnen från hednatiden.
Vi hafva sparat till sist periodens märkligaste företeelse inom
fornforskningens område: Rudbecks "Atlantica", hvars första del
utkom år 1679.[4] Vi måste dröja något vid detta storartade verk och
dess vördnadsbjudande författare.
Olof Rudbeck, son till den berömde Vesterås-biskopen Johannes
Rudbeckius, hade i början egnat sig åt naturvetenskaperna. Redan som
yngling upptäckte han de lymphatiska kärlen i menniskokroppen, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
