Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkast till historien om den fosterländska vetenskap, inom hvilken Olof
Rudbeck spelat en så stor rol.[1]
Men när enväldet föll, och forskningen åter blef fri, då störtade
äfven Rudbecks stolta lärobyggnad. Atlantican och hennes lära blef
ogillad, beskrattad och snart så glömd, att numera nästan ingen vill
genomläsa det verk, som dock utgjorde sin samtids förtjusning.
Atlanticans fall ledde dock äfven till andra, sorgligare följder.
Reaktionen mot Rudbeckianismens öfverdrifter ledde till öfverdrift i
motsatt riktning. Forskningen i fäderneslandets forntid, nyss så högt
uppburen af konung och folk, blef nästan ringaktad. Frihetstidens
utländske konungar hade ej heller samma kärlek till Sveriges forntid, som
de från Vasa-huset härstammande Carlarne, och, då med Gustaf III en
infödd konung åter besteg Sveriges thron, var fornforskningen ej längre
hvad hon en gång varit. Hon passade icke heller för en tid, som mera
älskade snillets vittra lekar än den trägna forskningens mödor. Den
af Gustaf grundade eller återupplifvade Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademien egnade äfven under de första årtiondena af sin
tillvaro största delen af sin verksamhet åt sådana ämnen, som mera stodo
i samband med förra än senare delen af dess namn. Dessutom hade
de rikliga penningemedlen, som under Carl XI:s tid anslagits till
fornforskningens befrämjande, småningom blifvit till större delen indragna.
Emellertid låg dock denna forskning naturligtvis ej alldeles nere
under hela frihetstiden.
År 1720, innan ännu freden var återvunnen, började
Vetenskapssocieteten i Uppsala att utgifva en illustrerad litterär qvartalsskrift, i
hvilken flere arkeologiska uppsatser äro intagna,[2] bland andra en af prof. Olof Celsius författad längre afhandling om runstenar, i hvilken
han bevisar, att flertalet af dessa äro resta under början af den kristna
tiden och således ej kunna vara så utomordentligt gamla, som Rudbeck
och hans anhängare antogo.
Runornas studium idkades för öfrigt under denna period äfven af
flere andre forskare, såsom Anders Celsius, Burman, G. Wallin
("Runographia gothlandica") m. fl.
En af frihetstidens märkligaste, ehuru minst kända, arkeologiska
företeelser är en år 1738 i Lund utgifven disputation af Kilian Stobæus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
