- Project Runeberg -  Sveriges forntid : försök till framställning af den svenska fornforskningens resultat. Text, 1, Stenåldern /
15

(1874) [MARC] Author: Oscar Montelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


År 1769 utkom början af Sven Lagerbrings "Svea rikes historia",
förra århundradets yppersta historiska arbete. Oaktadt den kritik, som
i allmänhet utmärker Lagerbring, låter han dock Sveriges
konungalängd börja med Fornjother, hvars sjunde efterträdare Gylfe regerade, då
Oden kom hit.

Fornjotherska ätten kunde emellertid icke bibehålla sig på
thronen vid kritikens anfall i början af detta århundrade, och äfven tron på
den historiska sanningen af ynglingasagans äldre del har småningom
blifvit försvagad. Geijer berättar med anledning häraf[1] ett samtal, som,
kort efter det hans "Svea rikes häfder" utkommit, egt rum mellan två
af hans vänner. Den ene klandrade Geijer för det han angripit
ynglingasagan; men den andre tog hans försvar, emedan han dock låtit
den fornjotherska ätten vara oantastad. Geijer hade nämligen ansett
Fornjothers sak så förlorad, att han icke talat ett ord om honom.

Dalin och Lagerbring gifva en i många afseenden förtjenstfull, om
flit och lärdom vitnande skildring af våra hedniska förfäders lif, deras
seder och gudalära. De anade dock icke, att denna skildring endast
gäller om hednatidens sista del.

Vid midten af förra århundradet, och långt senare, plägade man,
hufvudsakligen efter Snorre Sturlesons anvisning, indela tiden före
kristendomens införande i en "Kummelålder", en "Bränneålder" och
en "Högålder". Äldst skulle Kummelåldern vara, under hvilken ett
kummel, d. v. s. ett stenröse, uppkastades öfver den döde. Sedan
denna period "påstått vid pass 550 år, började Oden låta bränna de
döda och förvara askan i käril, som nedsattes i jorden. Denna
Bränneålder aflöstes slutligen af Högåldern, då liket obrändt sattes i en hög."[2]
Först vårt århundrades mera vidtomfattande undersökningar hafva visat
det oriktiga i ett sådant "treperiodssystem", åtminstone hvad Sverige
beträffar.[3]

Bland män, som under förra århundradet gjort sig bemärkta genom
arkeologisk verksamhet, böra vi slutligen nämna: assessor Nils
Wessman, hvilken under 1740- och 1750-talet på offentlig bekostnad företog
undersökningar och insamlade fornsaker i Skåne; assessor N. R.
Brocman, författare till en ganska förtjenstfull "Undersökning om våre
runstenars ålder"[4]; och konduktör Hilfeling, hvilken mot seklets slut och
under de första åren af detta århundrade genomreste Bohuslän,
Vestergötland, Småland, Öland, och i synnerhet Gotland, för att afrita dessa
landskaps märkligaste fornlemningar. Hans resor bekostades af den
för fosterlandets minnen varmt intresserade Pehr Tham till Dagsnäs,


[1] "Iduna", 11 häftet, sid. 32.
[2] Dalin, "Svea rikes historia" I, sid. 107, 183.
[3] Se bland annat H. Hildebrands öfversättning af Snorres "Konungabok" I, sid. 320, och "Månadsbladet" 1872, sid. 2.
[4] Tryckt som bihang till "Sagan om Ingvar Widtfarne" (Sthlm, 1762).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forntid/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free