Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som riksantiqvarien och d:r Hildebrand, samt baron Düben och d:r Retzius
företagit i flere af Vestergötlands gånggrifter; rektor Bruzelii
gräfningar i skånska och småländska ättehögar; d:r Hildebrands gräfningar
i skånska och öländska grafhögar; de noggranna undersökningar som
på ryttmästaren v. Möllers bekostnad åren 1868 och 1869 gjordes af
hr V. Boye i 18 grafhögar från bronsåldern i södra Halland; samt de
storartade gräfningar som d:r Stolpe under de tre sista åren på
offentlig bekostnad utfört på Björkö.
Ett vigtigt bidrag till kännedomen om våra fasta fornlemningar har
i senare tid lemnats af "Sveriges geologiska undersökning", i det på
dess kartor med särskilda tecken äro utmärkta alla de fornlemningar
som under rekognosceringarna blifvit antecknade.
Bland de förut icke omtalade forskare, som under den sista
mansåldern egnat sig åt forntidens studium, böra vi i synnerhet nämna:
Alander, Hyltén-Cavallius, Kurck, Lignell, Ljungström, Mandelgren,
Rääf, Torin, Werner, Wiberg och Wittlock (se bil. A).
Hyltén-Cavallius och Wiberg hafva äfven i utlandet vunnit rättvist erkännande,
den förre för sin skildring af "Värend och Virdarne", den senare för
sin framställning om "De klassiska folkens förbindelse med Norden."
Genom de enskilda samlingar och provins-museer, som under de
sista årtiondena uppstått, hafva tusentals fornsaker blifvit räddade från
förstöring. Antalet af dessa samlingar uppgår nu till öfver 80. De
förnämsta provins-museerna äro de i Lund, Uppsala, Skara, Göteborg,
Vexiö, Malmö och Ystad.
Vi hafva betraktat dem som först upptagit och odlat
fornforskningens fält. Vid bedömandet af deras verksamhet få vi emellertid icke
förgäta, hvilka rika hjelpmedel vi ega, men de saknade. Vi hafva stora,
väl ordnade samlingar af svenska fornsaker och en fullständig öfversigt
öfver landets fasta fornlemningar; vi hafva väl försedda bibliothek,
som äfven sätta oss i stånd att lära känna främmande länders
arkeologiska förhållanden; vi hafva goda upplagor af våra landskapslagar, af
Eddorna, af Snorres konungasagor, af hela den öfriga fornnordiska
litteraturens alster; med ett ord, vi ega rika hjelpkällor i alla
afseenden. Skulle icke allt detta mana oss till förnyade ansträngningar i
vetenskapens tjenst, under det vi aldrig må förglömma, att såsom denna
vetenskap till sin uppkomst är svensk, dess mål äfven måste vara
fosterländskt! Ett folk, som älskar och hedrar sina fäders minnen, har
rätt att hoppas på en stor och lycklig framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
