Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapen; den eleganta formen, den fina Slipningen och eggens ringa
bredd tala nämligen för, att många af dem varit afsedda mera för
krigaren eller höfdingen än för arbetaren. Tväryxorna hafva af många
betraktats såsom jordhackor. Denna användning, hvilken synes hafva en viss
sannolikhet för sig, kan emellertid likalitet bevisas som dessa redskaps
förekomst redan under stenåldern; de kunna nämligen tillhöra
bronsåldern.
Man har anmärkt, att hålen å stenyxorna ofta äro mycket mindre
än yxornas tyngd synes fordra.1 Originalet till Atl. 35, den största
yxa af detta slag som finnes i Nationalmuseum, är 11,8 tum långt
och väger 6 & 63 ort; dess hål har likväl endast 0,9 tums
diameter. Stundom äro dock hålen jemförelsevis mycket större. Att dessa
yxor verkligen varit mycket och på allvar använda, se vi
emellertid både deraf, att de ofta äro nästan utnötta (fig. 58), och deraf att
så många af dem sprungit sönder i hålet. Fig. 60 visar en sådan yxa,
i hvilken ett nytt hål är borradt under det ursprungliga, som gått sönder.
I kjökkenmöddingar, torfmossar och på dylika för organiska ämnens
bevarande gynnsamma ställen har man äfven funnit flere yxor af ben
och horn med hål för skaftet; några hafva varit begagnade som
rätyxor,2 andra som tväryxor3 eller hackor.4 Att icke alla yxor af ben
och horn höra till stenåldern, visas emellertid deraf, att man i en
grafhög i Nörre-Jylland funnit en med concentriska kretsar och zigzaglinier
prydd rätyxa af horn5 tillsammans med ett bronsspänne.
Då man med skäl kan antaga, att de i jorden hos oss funna
stenyxorna i allmänhet varit använda till samma ändamål som de yxor
senare tiders stenåldersfolk begagnat, kan det vara upplysande att se
följande redogörelse för det bruk, som invånarne på Nya Zeeland göra,
eller gjort, af sina stenyxor.6 "Med dem fällas träd och urhålkas
kanoter; med dem tillhugga de stolparne för hyddorna och skaffa
sig bränsle; med dem gräfva de upp rötter och döda djur till föda;
med dem skrapa de köttet från benen på de djur som ätas; och
med dem utföras många andra i det dagliga lifvet förekommande
1 Evans, "Sterne implements", sid. 194.
2 Worsaae, "Nord. Oldsager", fig. 45 (af hvalfiskben), 46—48 (hjorthorn); Madsen,
"Steenalderen", pl. 25 fig. 2—4.
3 Atl. 43; Madsen, "Steenalderen", pl. 25 fig. 1 (f. i Skåne); Nilsson, "Stenåldern",
fig. 135 (af elghorn). En liknande tväryxa af horn, funnen i en till den "arktiska
stenåldern" (se nedan) hörande "kjökkenmödding" vid Trondhjemsfjorden, är
afbildad sid. 104 i Norska Fornminnes-föreningens årsberättelse för 1871.
4 Hackor af horn begagnades under stenåldern, såsom vi sid. 56 sett, äfven af
arbetarne i de engelska flintgrufvorna.
5 Afbildad i (dansk) "Ant. Tidskr." 1852—54, sid. 9. Yxan låg "i den nedersta af
fem små graf kistor, alldeles täckt med fin sand och utan spår af andra föremål.
De öfriga kistorna innehöllo endast brända menniskoben". — Äfven den fig. 46 i
Worsaae’s "Nord. Oldsager" afbildade hjorthornsyxan är prydd med små
concentriska kretsar.
6 D:r Lindsay i "Proceedings of the Society of Antiquaries of Scotland", vol. V sid.
327: Evans, "Stone implements", sid. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
