Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i Nordens kalla klimat — under stenåldern möjligen ännu
kallare än nu — behöfver menniskan icke blott tak öfver hufvudet till
nödtorftigt skydd emot väder och vind, ett skydd som i varmare
länder kan vara tillräckligt. Här behöfver hon äfven kläder, för att skydda
sig mot kölden. Det är mer än sannolikt, att kläderna under den äldre
stenåldern i Norden uteslutande voro gjorda af skinn och hudar, och
att nästan detsamma gäller äfven om en stor del af den yngre
stenåldern, liksom om vår tids polarfolk, lappar och eskimåer. Mot
stenålderns slut hafva deremot möjligen väfda tyger af ylle börjat
användas. Man har visserligen ännu icke hos oss funnit lemningar af några
sådana tyger, men man vet, att fåret fanns här som husdjur under
stenålderns sista tid, och de i så många afseenden märkliga och äfven
för våra förhållanden upplysande fynden i de schweiziska pålbyggnaderna
hafva ådagalagt, att under stenåldern i Schweiz icke blott väfda tyger
voro kända, utan att till och med linet då odlades der.1 Man har
nämligen bland ruinerna efter dessa byggnader funnit en mängd
oberedt lin, hvilket måste antagas hafva vuxit i närheten, emedan man icke
kan tänka sig, att det i sådant tillstånd blifvit fördt öfver Alperna.
Bland de redskap, som under stenåldern
begagnades vid förfärdigandet af kläder, kunna vi
i synnerhet märka skrapor af flinta, för ätt
rengöra och bereda hudarne, prylar och nålar af
ben, samt ett slags kamlika benredskap (fig. 62),
hvilka troligen varit, liksom dylika hos
eskimåerne, använda till att klyfva de senor, med
hvilka man skulle sy.2
Skraporna, gjorda af stora breda flintspånor,
äro på undersidan flata och på öfversidan mer
eller mindre kullriga, samt hafva en rundad,
genom små hugg bildad egg. De flesta äro korta,
vanligen nästan runda (Atl. 69) och hafva
sannolikt varit insatta i skaft af trä eller ben. Några
(Atl. 70)3 äro längre och hafva ett slags
handtag af flinta, i samma stycke som bladet; dessa
likna till formen ganska mycket våra skedar.
Fig. 63 visar en dylik skedformig skrapa af flinta
från södra Frankrike; den är dock icke så
omsorgsfullt gjord som de i Norden funna.
Keller, "Pfahlbauten", 4:ter Bericht, sid. 14 följ., pl. 3 och 4; och 5:ter Ber., sid.
41, pl. 11. —I Norden har man icke funnit spår af linets begagnande förr än mot
bronsålderns slut.
Madsen, "Steenalderen", pl. 2 fig. 1-4; jfr texten, sid. 6. Om det sätt hvarpå
lapparne och eskimåerne af renens senor göra de trådar, med hvilka de sy, se "Keliquiaä
aquitanicae", sid. 131, 132. Jfr Wood, ""Natural hist. of Man", 1 s. 24 (kaffrerne).
Andra äro afbildade i "Bohuslänska fornsaker från hednatiden", fig. 16 å sid. 7,
samt i Madsens "Steenalderen", pl. 24 fig. 9 — 11. Den största som St. M. eger är
5,3 tum lång med 2,3 tums största bredd; den är funnen vid Barsebäck (N:o 2918).
Fig. 62. Redskap af ben,
f. i en dansk kjökken-
mödding. 2/3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
