Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högens botten. 1 Vanligen träffas endast en grafkammare i hvarje hög;
stundom finnas dock två i samma hög. 2
De svenska gånggrifterna äro nästan aldrig helt och hållet
betäckta af högen. Åtminstone de öfre delarne af takstenarne, stundom
äfven väggstenarnes öfverkanter, äro mer eller mindre synliga. I
Danmark har man deremot funnit gånggrifter och stendösar, som varit
alldeles dolda i högar (se fig. 109 a). Åtminstone i de flesta fall torde
emellertid högens öfre del hafva tillkommit efter stenålderns slut. Detta
antydes bland annat deraf, att man mycket ofta finner grafvar från
bronsåldern i dessa högar (sid. 145), hvilket deremot endast mycket
sällan torde hafva händt i Sverige.
Herr Zincks redan förut (sid. 42) omtalade, ytterst noggranna
undersökning af den under namnet "Samsingerbanken" bekanta
grafhögen nära Kallundborg på Själland är äfven af vigt för frågan om
förhållandet mellan stenålderns grafkammare och de dem betäckande
högarne. På bottnen af nyssnämnda hög stod nämligen en stendös,
hvars taksten nu låg djupt under högens yta. Men en närmare
undersökning af de olika jordlager, som bildade högen, visade klart, att dösens
taksten ursprungligen icke varit betäckt, utan att högen småningom fått
sin nuvarande storlek, troligen i sammanhang med de flere grafvar från
bronsåldern, som anträffats på olika ställen i honom. 3
Man har med skäl frågat sig, huru det kunnat vara möjligt för
stenålderns folk att utan de mekaniska hjelpmedel, som stå vår tid till
buds, uppföra dessa storartade grafbyggnader. Redan anskaffandet af
det dertill nödiga materialet måste hafva vållat stora svårigheter. Då
hvarje större graf erfordrade många stenar med åtminstone en slät yta,
och då man ofta ännu, trots årtusendens förstörande inverkan, finner
flere sådana grafvar inom ett litet område, inser man lätt, att så många
stenar af passande storlek och form ej kunnat vara att tillgå, utan att
stenålderns folk måste hafva förstått att på något sätt klyfva de väldiga
stenblocken. 4 Möjligen hafva de härvid gått till väga på samma sätt
som ännu användes i flere trakter af Norden för att klyfva de stora
rullstensblocken af granit. I den riktning, som man antager att stenen
lättast klyfver sig, hugger man nämligen en fåra, i hvilken man häller
vatten, som får stå en tid. Man omgifver sedan stenen med eld eller
1 T. ex. i den bekanta gånggriften vid Hammer på Själland; "Annaler" 1862, s. 325.
Detsamma lär äfven vara fallet med flere dösar i Irland, Wales och Portugal
("År-böger" 1870, s. 170).
2 Såsom vid Ö. Torp och Ö. Verlinge i Skåne (Bruzelius, "Sv. fornl.", I s. 23 och 25,
pl. 1 fig. 5 och pl. 2 fig. 7). Se äfven Madsen, "Steenalderen", pl. 14 (en
gemensam vägg i båda kammarne); Worsaae, "Nord. Olds.", sid. 6; "Annaler" 1858, s.
207, m. fl. — "I en stor grafhög vid Bruunshåb har man funnit tre jättestugor, af
hvilka de två dock sakna den stensatta ingången" ("Annaler" 1862, s. 351, not.)
3 "Årböger" 1871, sid. 36 o. följ.; se fig. 28, 30, 49, 50 och sid. 84.
4 De båda stenar, som täcka den här ofvan fig. 109 och 112 afbildade gånggriften
vid Uby, lära vara klufna ur samma block (Madsen, "Steenalderen", sid. 12).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
