Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora likhet med de vanliga, fristående hällkistorna, samt gången,
portöppningen och "dörren". A andra sidan skulle man dock möjligen
kunna invända häremot, att grafven ligger i en trakt, från hvilken
man ej känner några fristående hällkistor.
Andra stenkistor, innehållande lemningar af obrända lik och
fornsaker af sten, har man dock funnit i Sverige, hvilka nu äro alldeles
betäckta af en jordhög eller ett stenkummel, och i afseende på hvilka det
icke torde finnas något skäl att antaga, det de ursprungligen varit mera
ohöljda. De äro vanligen bildade af kantresta stenhällar på samma sätt
som de nu beskrifna, fristående graf kistorna; men de flesta äro mindre
än hällkistorna (6—10 fot långa) och slutna på alla fyra sidorna.
Emedan alldeles dylika, af en jordhög eller ett stenkummel höljda
stenkistor äfven begagnades under bronsåldern, isynnerhet under denna
periods förra del, är det emellertid i många fall svårt att afgöra, om
en sådan graf bör hänföras till stenåldern eller icke. Såsom bevis för
att grafven tillhör stenåldern får man naturligtvis icke anföra den
omständigheten allena, att man i grafven icke funnit några fornsaker af
metall, utan endast ett eller annat vapen af sten. Många fynd visa
nämligen, att fornsaker af sten begagnades äfven långt efter stenålderns
slut, och det kan naturligtvis mer än väl antagas, att bronsen varit i
allmänt bruk, utan att någon sak af denna dyrbara metall kommit att
läggas ned i grafven. Det berättigade i ett sådant antagande framgår
tydligast deraf, att man funnit flere grafvar, hvilka icke innehållit spår
af metall, ehuru de bevisligen äro yngre än stenålderns slut.
Antalet af de svenska grafvar som med säkerhet kunna hänföras
till stenåldern är ganska stort. Man känner nu mellan 400 och 500,
nämligen ungefär 120 gånggrifter, 100 stendösar utan gång, 200
fristående hällkistor och flere af jord eller sten höljda stenkistor. 1
Gånggrifterna kallas ofta af folket "jättestugor" eller "jätte ugn ar".2
Den af fornforskare fordom använda benämningen på dem,
"halfkorsgrafvar", är nu såsom mindre lämplig öfvergifven. — Dösarne kallas
i Bohuslän "dyrhus". Stundom användes ordet dös i vidsträcktare
bemärkelse än vi här gifvit detta ord, så att det äfven omfattar
gånggrifterna. Sjöborg och hans samtida kallade dösarne och gånggrifterna
’kummelgrottor", "tempelkummel", "altarkummel". 3 — Hällkistorna
benämnas vanligen "stenstugor", "jättegrafvar" m. m. Ordet hällkista kan
naturligtvis användas om hvarje af (resta) hällar bildad grafkista, men vi
1 Se Bil. C och den deri meddelade litteraturöfversigten.
2 På Ekorna-vallen invid Hornborga-sjön i Vestergötland ligger en gånggrift, som
kallas "Gigerommen", på isl. gigjar-ofnin, jätteqvinnans ugn. Dylika grafvar kallas
på vissa ställen i Jylland "Jynovne" (Worsaae, "Danmarks Oldtid", sid. 62).
3 Sjöborg, "Nomenklatur", sid. 130 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
