Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva en mer eller mindre tydlig gång. Det är möjligt, att detta stundom
skett genom gången. Men troligen har detta icke alltid varit fallet.
Ofta är nämligen gången, och i synnerhet den (sid. 115) omtalade
"dörröppningen" vid gångens ända, så träng, att det ej gerna är
möjligt att på denna väg föra ett lik in i den benuppfylda grafkammaren.
Äfven i de grafvar, der man, såsom t. ex. i den redan flere gånger
nämnda gånggriften vid Karleby,1 finner hela, utsträckt liggande skelett i
kammarens öfversta lager, är gången så smal och låg, att man endast
ined svårighet kan krypa derigenom, än mindre bära ett lik genom
honom. Det torde derför vara sannolikast, att man i sådana fall aflyftat
någon eller några af takstenarne, hvilka kanske just af denna orsak
plägade vara obetäckta.
De kol och andra spår af eld, som ofta ses i grafvarne från
stenåldern,2 böra möjligen förklaras på det sätt, att man, då nya lik skulle
begrafvas, måste genom en i grafkammaren upptänd eld bortjaga den
med giftiga gaser mättade luften. 3
I den förut omtalade gånggriften vid Borreby på Själland, der man
nederst fann ett tjockt lager af kol och aska, voro icke blott de flata
stenar, med hvilka grafkammarens golf här och der var belagdt, starkt
medtagna af eld och flere skelettdelar mer eller mindre svedda, utan
der funnos också flere små bitar af alldeles hvitbrända menniskoben. 4
Äfven i andra gånggrifter5 har man påträffat små spridda bitar af
brända ben.
Deremot torde man aldrig hafva i grafvar från vår stenålder funnit
brända menniskoben i sådan mängd och under sådana förhållanden, att
man kan antaga, det seden att bränna liken redan under denna tid
vunnit insteg i Norden. 6
Man har väl i några stenålders grafvar funnit lerkärl innehållande
brända ben, men dessa grafkärl tillhöra bronsåldern, såsom de i dem funna
bronssakerna visa. En del af dessa grafurnor från en senare tid äro
nedsatta i grafkammaren, utan att de der förut jordade liken blifvit rubbade.7
I andra fall hafva benen af grafvens ursprunglige egare utkastats för
1 Gångens inre dörröppning var i denna graf endast 2,3 fot hög och 2,7 fot bred.
Den sid. 141 omtalade gånggriften vid Borreby på Själland, som innehöll en stor
mängd lik, hade en gång af 15 fots längd men endast 2 fots bredd ("Annaler’’
1862, s. 345).
2 I den bekanta Axevalla-grafven fanns vid norra ändan ett 8 tum tjockt lager af
"aska"; "Göteb. Vet. o. Vitt. Samh:s handl." 1808, s. 88. Jfr s. 84 här ofvan,
"Månadsbladet" 1873, s. 13, och "Annaler" 1862, s. 345, 347 not, m. fl.
3 Boye i "Annaler’’ 1862, s. 338.
4 Madsen, "Steenalderen", s. 17; "Annaler 1862, s. 345.
5 T. ex. i den 1872 undersökta grafven vid Karleby kyrka.
6 I andra europeiska länder skall man dock hafva funnit spår af likbränning redan
under stenåldern. Weinhold, "Die heidnische Todtenbestattung in Deutschland", i
"Sitzungsberichte d. kais. Akademie d. Wissenschaften" (Wien), XXIX s. 120 och 124.
7 Se sid. 130 här ofvan (hällkista vid Kinna-Sanden i Vestergötland), samt "Annaler"
1838—39, s. 168 (i gången till en gånggrift på Möen), och Stråle, "Grafkärl funna
i svensk jord", s. 23 (stor stenkista i en grafhög på Falster), m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
