Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sådan graf hör, då hvarken dess inrättning eller de i den funna
sakerna gifva någon säker upplysning. Några grafvar utan kammare eller
stenkista äro dock kända, hvilka möjligen förskrifva sig från stenåldern.
En sådan är kanske den sid. 94 omtalade grafven vid Hvellinge i Skåne,
der i en liten hög åtta skelett anträffades inom en af större och mindre
rullstenar lagd krets; skeletten lågo i två rader, fyra i hvardera raden,
med fötterna vända mot hvarandra. Bredvid dem lågo inga andra
fornsaker än en stenhammare och ett lerkärl.
En annan dylik graf, som med större säkerhet torde kunna
hänföras till stenåldern, upptäcktes år 1864 å Svanshals Svanegårds egor i
Svanshals socken nära Skenninge i Östergötland. "Under plöjning på
en gammal åker fann man här flere menniskoskelett liggande i tre rader
på kalkstenshällar, som lågo på föga djup, likaledes i tre rader af 20—
24 fots längd och 8 fots bredd, med mellanrummen väl fylda af mindre
stenar. Grafvens riktning var O.—V." Under skeletten hittades en
vacker (dock ej "båtformig") stenhammare, 3 stenyxor samt 9 (eller 11)
dolkar och spjutspetsar af flinta. 1
Stendösarne betraktades fordom både i Norden och andra länder
som offeraltaren.2 Ehuru man nu vet, att de äro grafvar, torde det
dock vara mycket sannolikt, att offer blifvit förrättade på eller vid dem.
Offer åt de döde, hemburna under längre eller kortare tid efter
begrafningen, hafva nämligen varit i bruk hos folk af olika stammar och på
den mest olika bildningsgrad, hos inder, greker och romare likasom hos
lappar och finnar. 3 Det är således i och för sig ej osannolikt, att
sådana offer, under en eller annan form, redan under stenåldern varit i
bruk här i Norden. Och jag tror, att man med skäl kan se bevis för
en sådan åsigt i de redan förut omtalade, utan tvifvel för offer afsedda
skålformiga fördjupningar af ett par tums vidd, som så ofta finnas å
öfversidan af takstenarne till våra gånggrifter och stendösar (fig. 129). 4
Äfven på hällkistornas täckstenar, liksom någon gång å
gånggrifternas väggstenar, 5 finnas dylika "skålar". Då dessa stenar varit
obetäckta, kunde man visserligen föreställa sig, att "skålarne" tillkommit
under någon senare tid än stenåldern. Men en sådan åsigt torde
få föga sannolikhet för sig, då man ser, huru ofta dessa
fördjupningar förekomma på stenålderns grafvar i olika delar af landet, och
då man återfinner dem äfven på stendösar och gånggrifter i andra
1 De flesta af dessa saker förvaras i Linköpings Museum.
2 Nilsson, ’’Stenåldern", l:a uppl., 6:te kapitlet, sid. 2.
3 Fustel de oulanges, "Staten i forntiden", s. 13; Düen, "Lappland och lapparne",
s. 252. Äfven i den kristna kyrkan kunna dylika grafoffer spåras.
4 Holmberg, "Bohusläns hist.", l:a uppl., 1 s. XIV; Bruzelius, "Sv. fornlemn.", 1 s. 11
och pl. 1, 2. Äfven å takstenar till gånggrifter i Vestergötland finnas sådana skålar.
5 "Bohuslänska fornsaker från hednatiden", s. 18; Bruzelius, "Sv. fornlemningar", 1
s. 23 och pl. 1 fig. 4 (å en väggsten i gången till en gånggrift vid V. Torp i Skåne;
å grafvens takstenar synas inga skålar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
