Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det ryska kriget anhöll Sten Sture hos Upsala
domkapitel att få låna det att föras mot de otrogna
ryssarna och lofvade att sedermera samvetsgrant
återställa det. Eriksbanéret hade således samma betydelse
för medeltidens svenskar som Danebrogen för danskarna.
Men i nyare tid omtalas det icke, och förmodligen har
det förstörts vid någon af de eldsvådor, som drabbat
kyrkan.
Dess egentliga användning tyckes dock mindre hafva
varit vid krig än vid en fredlig procession. S. Eriks
dag inföll, såsom vi förut sett, den 18 maj eller på
våren, och härpå berodde möjligen, att han blef
bäraren af en gammal hednisk ceremoni. Såsom vi af flera
tillförlitliga uppgifter veta, utgjordes hufvudpunkten i
den gamla, särskildt bland svearna populära
Freyskulten af en festprocession om våren. Gudens bild —
eller en person, utklädd såsom Frey — fördes då på
en vagn under glada fester kring i bygderna, och detta
ansågs gifva marken äring. Den förnämsta dylika
Freysprocessionen var naturligtvis den, som utgick från
det stora templet i Upsala, där gudens bild
förvarades.
En stor del af dessa hedniska ceremonier fortlefde
i kristnad form också under medeltiden, och till dem
tyckes också den gamla Freysprocessionen hafva hört. Ty
på S. Eriks dag fördes relikskrinet, företrädt af S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
