Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från det provisoriska träkapellet öfverfördes
emellertid relikerna till domkyrkan, så snart denna blifvit
så färdig, att den kunde tjäna såsom förvaringsrum.
Enligt en troligen riktig, ehuru något förvirrad
anteckning skedde detta sannolikt 1290, i hvarje fall ej långt
efteråt.
Huru relikerna förvarats i Gamla Upsala, känner
man icke, men af en notis att döma hade konungen
begrafts under kyrkogolfvet kanske i en vanlig träkista,
möjligen blott i själfva jorden. Och det var äfven det
naturliga, ty då han först jordades, var han ju icke
något helgon, utan blott en svensk konung, och det sätt,
på hvilket hans kvarlefvor behandlats, bör därför hafva
varit det vid andra begrafningar vanliga — att han ej
jordades på en kyrkogård eller i det obetydliga
Trefaldighetskapellet, utan i närmaste biskopskyrka, berodde
naturligtvis på hans rang, ej på hans helighet. Det
äldsta relikskrinet förfärdigades antagligen först för
translationen 1273 eller kort efteråt. Första gången detta
omtalas är 1303, då det på begäran af härtig Erik
öppnades i närvaro af ärkebiskopen, biskopen af
Västerås, Sigtunapriorn Israel Erlandi m. fl. Skrinet
befanns då innehålla helgonets hufvud och ben förvarade
i sex knyten (in sex liguturis sive massis); endast några
få och obetydliga småben hade förut borttagits. Men
tilläggas kan, att dylika reliker då och då under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
