Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala på 1640-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adelsmän, som hade sina informatorer, och äfven bland de
oadliga studenterna funnos tydligen en mängd gossar,
som hade studenter till informatorer. Vid ett tillfälle
»besvärade sig pastor öfver gossarnes tumult i kyrkan
på gången under gudstjänsten. Efter studenterna äro
deras husbönder, beslöts, att publice måtte intimeras, att
de icke låta släppa sina gossar i kyrkan eller och
statuera ett exempel på dem, som olydige äro.» Vid ett
annat tillfälle utfärdade rektor ett dekret, i hvilket han
förbjöd »spatsergång under predikan och gudstjänstens
hållande.»
Med en af dessa ungdomliga studenter, vid namn
Andreas Petri Vesmannus, göra vi bekantskap i ett annat
protokoll, som upplyser, att han kastat sten på
spögubben. Denne hade som bekant det kinkiga uppdraget
att ej blott hålla församlingens afslumrande medlemmar
vakna utan ock lägga kapson på dem, som voro alltför
liflige. Hvad nu Andreas Petri beträffar, så hade
spögubben under ottesången slagit honom och »dragit
honom illa i håret», men tydligen af giltig anledning, ty
konsistorium beslöt, att Andreas’ præceptor skulle
»animadvertera» d. v. s. prygla pilten, medan akademiens
vaktmästare åsåg exekutionen.
Platsen i kyrkan betydde således mycket för
1600-talets människor, och de voro äfven angelägna om att
skaffa sig ett hederligt rum efter döden — hälst till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
