Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studentgenerationer. Märkvärdigt nog lät Norrelius i detta fall
bedraga sig. När jag friade till henne — skref han
sedermera — »sade hon af sin aktsamhet, huru hon
genom den sparat hop 800 d. kmt, hvilka hon skall
hafva fått i nyårs- och marknadsgåfvor, och då yttrade
jag mig, att om hon vore så aktsam, skulle jag lämna
henne både pung och penningar, och det hade jag
sannerligen gjort. Men sådant talte hon som en Delila och
ormen, som kom Eva, och Eva, som kom Adam att falla från
sitt lyckliga tillstånd till ett uselt. Är ock icke det en god
och klok hushållerska, som vet, att bo är nyss satt och
litet i förråd, men likväl bjuder och behåller främmande
hos sig hela åtta dagarna såsom jungfru Stiernman och
hennes följeslagare från den 25 sept. till den 4 okt.»
Att detta omaka par någonsin kom tillsammans,
förefaller tämligen gåtfullt, men kan dock förklaras.
Norrelius ville bli professor. Promoverad 1710, hade han
slutligen 1720 blifvit adjunkt vid redan uppnådda fyrtiotvå
års ålder. Tre år senare blef han akademisekreterare,
hvilket då var ett trappsteg till en professur — i hvilket
ämne som hälst, ty vid några specialkunskaper fäste man
den tiden så godt som intet afseende. Norrelius anmälde
sig också såsom sökande till professuren i logik (1723),
i orientaliska språk (1727), i poesi (1727), i historia
(1730) och vältalighet (1731), men blef ständigt
förbigången och måste nöja sig med att blifva först vice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
