Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sin bruddräkt, berättar han här, gick bruden ut ur
festsalen i förstugan, där hon tog emot en liten gosse,
som var förklädd till sotarmurre, hvilken hon förde
tillbaka i salen, där han hade åtskilliga upptåg. Sedan
kom ett följe af studenter, förklädda till fruntimmer, och
därmed inleddes nya upptåg. Detta förefaller tämligen
oskyldigt, och att de öfriga gästerna delat Norrelius’
heliga afsky för dessa utklädningar, är knapt troligt.
Hans gamla hushållerska, Kristina, gjorde det dock, och
Norrelius berättade för konsistorium, hurusom hon kommit
till honom och beklagat sig öfver, att bruden velat
låna hennes mössa — väl för att få spela hushållerska —
till hvilken begäran Kristina emellertid med dygdig harm
sagt nej.
Bröllopet hade således blifvit något helt annat än
det allvarliga kristliga förbund, som Norrelius tänkt stifta.
Fortsättningen blef tyvärr ännu sämre. Greta Benzelia
hade nog blott tänkt på det muntra bröllopet, men ej
på dess följder, och under processen erkände hon, att
hon redan från början haft »vämjelse» för Norrelius.
Det var emellertid till honom, som hon efter festens
slut skulle öfverlämnas. Om denna delikata stund
berättar Norrelius själf: »Om natten, sedan gästerna voro
bortgångna, ville jag gå till min brud och ledsaga henne
till sin brudsäng, som blef mig förvägradt. Men en stund
därefter, sedan jag förut efter befallning gått till sängs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
