Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gryningen. Den förgrymmade sekreteraren tog nu sin
hammare och slog till mannen vid ögat, sägandes:
— Hvad gör du här så dags hos min hustru?
Men mannen lät sig icke förfäras, utan drog sin värja
och stötte till, dock utan att råka Norrelius, som —
efter hvad han själf skref — »gick min väg utföre i
min kammare igen» d. v. s. hastigt tog till flykten.
Sedan han tyckte allt vara lugnt, vågade han sig åter
upp, fann, att fienden var borta, såg några blodspår på
golfvet efter hammarslaget och upptäckte, att värjan
råkat dörrposten. Sedan gick han åter ned och frågade
gossen Johan, som han ställt på vakt, om någon
passerat, och fick till svar, att en student von Christiersson
gått förbi. Därefter inspekterade han i sällskap med
den i detta syfte uppväckte studenten Zelling Ekmans
kammare. Men det enda, som där fanns, var en
bägare, som stod på bordet. Denna — berättar
Norrelius — »tog jag med mig och satte i min kista, den
jag ock låtit en annan god vän se, att det var öl i
honom.» Zelling vitsordade detta, men ansåg sig ej
kunna taga på sin ed, om drycken varit öl eller svagöl.
Likaså vitsordade han, att sängen var obäddad, men
tillade försiktigt, att han ej visste, om den dagen förut
blifvit bäddad. I hvilket tillstånd Ekman vid sin
bortresa lämnat den, blef häller aldrig utrönt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
