Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vördnadsfull och relativt lugn ton samt mynnar ut i ett
onekligen klokt förslag: »Att försätta Benzelia och mig i vår
förra frihet igen, beder jag ödmjukast, det Herr
Biskopen i anseende till vår umgängelse, som 1) alldeles varit
utan blodsband, 2) så okärlig och kallsinnig, att jag icke
haft en glad stund med henne, utan fått höra: du
sakramenska gamla skälm etc., jag skall härefter vara dig
en djäfvul etc., samt att dessutom 3) till vårt hushåll
och bo så fördärfvelig, att hon det platt förstört och
öfver ända kastat, det vi utan långt väsende måge skilde
varda, lärandes Herr Biskopen genom en underdånig
skrift till H. Kungl. Maj:t sådant snart nog kunna
erhålla, hvilket dess dotter så mycket mera lärer glädja
sig öfver, som hennes yngre år och inklination ett nytt
giftermål mera torde önska och älska. När jag varder
förnimmandes, att Herr Biskopen en sådan skrift
insinuerat, skall hos Kungl. Maj:t jag nu detsamma
allerunderdånigst supplicera.»
Han föreslog således en skilsmässa i godo på grund
af oenighet, utan process och utan skandal. Men
olyckligtvis ville familjen Benzelius ej följa detta förnuftiga
råd, utan smickrade sig med det dåraktiga hoppet att
kunna försona det omaka paret. Först förmådde man
Greta att bedja sin man om förlåtelse, och i ett bref af
den 2 sept. 1728 skref hon: »Nu ber jag ock dig, min
käre Norrelius, att du mig förlåter allt hvad jag dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
