Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlofningar förr i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värkligen låtit förfärdiga ringar till förlofningen — och detta
var äfven svårt att förneka, då guldsmeden Brunnsbeck
kunde intyga, att Wallerius beställt ringarna hos honom
och i dem låtit rista sitt och jungfruns namn. Men
däremot bestred han, både att han fått någon ring —
hvarken af jungfrun eller af hennes föräldrar — och aldrig
hade hon velat mottaga hans ring. Visserligen hade
denna, litet förr än hans afresa från Upsala, kommit
ur hans händer. Om nu denna befann sig hos hans
kontrapart, fordrade Wallerius, att denne skulle visa sitt
laga fång — onekligen ett bekvämt sätt att komma
från det obehagliga faktum, att jungfru Ubström
innehade hans ring på grund af förlofningen.
Brefven kunde han ju icke förneka, och han
medgaf, att han där ett och annat på skämt och allvar
kunnat anföra, hvilket kunde misstydas. Men intet ord
funnes i dessa bref, som bevisade, att han fått något
ja-ord, hvarken af jungfrun eller dem själfva, »hvarför
jag ock ändrade mitt anhållande, afbröt korrespondensen
och satte mig före att aldrig mera fråga därefter, som
jag ock härmed förklarar mig alldeles intet mer åstunda
deras ja-ord i den saken. Att jag kallat dem far och
mor, syster, son etc. är skett ratione affinitatis på min
brors sida, men ingalunda i anseende till någon min
förlofning i deras hus.» Viktigare var, att inga vittnen
voro tillstädes vid den påstådda förlofningen, intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
