Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Skapelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frimurarbarnen, till vilkas förmån
konserten hölls, skulle iskänka den.
Två av dem gingo förbi majoren, den ena
var kort och rund, den andra lång och
mager, av naturen voro de så olika som
möjligt, och dock buro de en märkvärdig
likhet med varandra, en tålig min, som annars
brukar utbildas först under ett långt
lyckligt äktenskap. Majoren hejdade dem och
lät dem servera vatten åt sig och Rut. Med
samma tålamod utförde de sitt uppdrag,
nego och avlägsnade sig.
— Det var väl lustigt, pappa, sade Rut.
Hur kommer det sig att dom inte kan tvinga
dom att ha lika långa halsar, när de måste
ha lika höga kragar? Den långas hals stack
upp så olycklig ur den för korta och vida
ståndkragen. Och den andra stackarn
kunde knappt andas i sin, att vrida huvut föll
henne lyckligtvis inte in.
— Det är bra att du ger akt på saker,
sade majoren allvarsamt. Du kommer att
besöka en socialdemokratisk stat, en
republik, där man vill göra alla till
frimurarbarn. Nivellera, begriper du. Lika lite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
