Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Skapelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjde blickarna mot högreliefen i koret,
och som många gånger förr, då hon suttit
här, som en from dotter vid sina fromma
föräldrars sida, kände hon det som en
tomhet, att där ingen var att tala med ovan
altaret. Konstverket föreställde
korsnedtagningen, det ödsligaste, det sorgligaste
ögonblick i världen, då av Frälsaren bara var
kvar en ihjälpinad och maktlös kropp i
snälla, ledsna människors händer.
— Varför kommer de hyggliga
människorna fram först när det är för sent?
undrade hon. Alldeles som vi nu, när kriget är
över, skyndar i väg för att ta ner dom
från korset.
Skapelsen var till ända, allt löpte ut i
Adams och Evas förening. Jag skulle gjort
ett annat slut, om det varit jag, tänkte
Rut.
Auditoriet reste sig, majoren knäppte
Ruts kappa och fällde upp pälskragen med
en vemodig känsla av att det var sista
gången han pysslade om henne. Rut sade
med återvunnet mod farväl åt Katarina
kyrka, åt ängeln i koret med hjärtat i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
