Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Viträvsboan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
VITRÄVSBO AN.
Jag går ut om morgonen och ber Gud:
»Hjälp mig att lida, skänk mig tårar.» Och
jag kommer hem om aftonen med en
vit-rävsboa.
Rut arbetade sig upp ur sina bolstrar
som en julros ur en driva, då dess tid
trots köld och mörker är inne. Ehuru
osynlig gjorde sig morgonen förnimbar. Hon
tände ett ljus, vars låga förlorade sig i
det allt för stora rummet. Riktigt, klockan
var halv åtta. — Sover gör jag också som
ett djur, tänkte hon med samvetskval.
Hennes värdinna, fru Strecker, hade givit
henne det största rummet i sitt pensionat,
inga invändningar, det hade förr i den goda
tiden alltid bebotts av någon rik ung
utländska, och måste därför också passa Rut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
