Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den svarta flickan och den blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
henne att erkänna att de där
engelsmännen voro osympatiska figurer. Men han
skulle inte tro han finge henne att
medge, att människor kunde vara
osympatiska, som ville skapa ett rakitishem.
— Se, sade hon. Hennes ögon voro
riktade på något, som nalkades på Ringen,
mörkt, tungt, med röda flammor över.
— Har ni gjort engelsmännens
bekantskap? frågade Turnheim.
— Nej, de är inte så angelägna.
— Inte angelägna? brusade han upp. Vet
de då inte, att de utan er inte skulle haft
en shilling att bygga hem för?
— Nej, lyckligtvis inte, svarade hon med
blicken fäst på tåget, vars första kolonn
nu drog förbi hotellet under rop av: Ned
med judar och ockrare 1 Ska ni inte ens
se på dem? För resten är det alls inte så.
— Sånt ser jag ju var dag, svarade han
föraktligt. Visst är det så. Jag träffade
Jones under hans första vecka här, han
svor över att det inte fanns nöd att skriva
om. Då uppmanade jag honom skriva att
nöden var en uppfinning av ovederhäftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
