Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den svarta flickan och den blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
skymf gått honom så hårt till sinnes, att
han ännu blott tänkte därpå och alls icke
på om flickan han väntade kom för sent
eller icke.
Och så stod hon mitt framför honom.
Hon var klädd i en blå kappa, knäppt ända
upp under hakan om hennes långa smala
hals. Inte pälsverk, inga kvinnliga
agre-mänger över huvud. Hon påminde något
om en sjuksyster i fältuniform.
— Känner ni inte igen mig? frågade hon,
plötsligt generad över att ha kommit. Ni
ser så undrande på mig.
Nej, han kände henne knappt igen. Vad
var det då för nytt med henne? Nog hade
han sett förut, att hon hade
månskens-färgat hår och blå oskyldiga ögon, som
under smala, välvda bryn lågo rent och
vackert fattade i tunn, blodgenomlyst hud.
Nog kände han den mjuka, om den ryska
påminnande accenten och hade rörts och
roats av kontrasten mellan hennes smärta
gestalt och den tunga ansvarsbörda hon
axlat. Men något var i dag nytt, alla dessa
små tilldragande egenskaper voro lyfta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
