Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den svarta flickan och den blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
in under sin. Jag har slutat som
kafémusikant. Kunde inte föra stråken på kvällen,
sen jag fört bil på förmiddan. Förstörda
nerver. Se inte så ledsen ut för det, för
resten. Han böjde sig ner och kysste
hennes mun.
— Nu följer jag er hem, fröken Rut,
sade han därpå så lugnt, som hade
ingenting hänt.
— Ånej, bad hon, gör det inte.
— Som ni önskar. När träffas vi?
— Jag vet inte. Adjö.
— Säger ni det så lätt?
Hon svarade inte.
Sakta gick hon genom gatorna, okänd,
orädd, stannade, lyfte mot stjärnorna sin
mun, att de skulle se det gyllene sigill,
som förseglade den. — Se, jag har fått
ett nytt fädernesland, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
