Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Den synbara övervinnelse, som hans
varning kostade honom, gjorde den
fullkomligt verkningslös.
— Och om jag reser, så kommer jag igen,
sade hon, som om något som låg utanför
diskussionen.
— Rut, man törs ju inte tala med dig.
Du har ingen aning om innebörden av vad
du säger.
— Har jag inte? Är inte ditt land mitt
land?
— Du tror du vet hur en fånge har det,
därför att du kommit och räckt honom ett
stycke bröd genom cellgluggen.
Rut suckade. Hur skulle hon förklara
det? — Jag vet allt vad du vet, sade hon
och kände att detta påstående inte var
mycket upplysande. Men då flammade det
till längs mötesranden av en avlägsen
blixt, staden blev en sekund klart synlig i
hela sin vidd. Hon grep ivrigt hans hand.
— Precis så var det, då jag kom till dig.
Jag har varnat henne nog, tänkte han.
— Menar du att du vill lämna föräldrar
och vänner och avstå från din kolossala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
