Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Jag tycker jag har fått en själ på
sista tiden, sade hon.
— Stackars du, om du bara inte vore
så ung.
Hon ville inte medge att det kunde ske
för tidigt. — Jag kom hit för det, sade
hon. Det var ju det jag längtade efter hela
tiden.
Det förekom honom, som om denna
berömvärda strävan dock vore ett typiskt
tecken på att hon tillhörde folkens skonade
överklass i norden. Var annars kunde det
falla någon in att längta efter en själ? Om
hon nu verkligen följde honom, en dag
skulle hon stå här uppe igen och se samma
stad ligga för sina fötter, men icke under
månsken mer, icke i blixtarnas mystiska
belysning utan under klar, hård och nykter
dager, och hennes fot skulle inte mer
trampa denna mark av fri och heroisk
vilja, utan därför att den icke hade annan
rätt eller råd, och hennes längtan skulle gå
till havet och skären, de vita båtarna,
bruset framför stäven, när vinden kastade sig
mot den vita segelmassan och drev skutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
