Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
blinda. Karl blev också alldeles ifrån sig,
när han strök honom över kinden. Gud
hjälpe dig, pojke, sade han. Du kan tänka
dig synen med de två bröderna bredvid
varandra. Stackars gumman, inte
underligt att hon var ifrån sig. Men ändå’ kunde
jag inte riktigt förlåta henne hennes sätt
att skjuta undan Karls hustru. Det var som
om hon inte ens unnade henne att gråta
och vara glad. Och hon gav mig en!
triumferande blick ungefär som: Nu ska familjen
resa sig igen, och nu kan vi bli henne kvitt.
Förstår du, hur man efter allt hon varit
med om, kan vara så noga med lite
bildning och kan vara så grym?
— Men vi är ju grymma, sade Gisela.
Berätta mera. Att jag inte gick dit. Jag
tänkte, men så hade jag liksom inte mod.
— Tänkte du? frågade Rut förundrad.
Ingen visste ju när han skulle komma.
— Jo, jag visste det, sade Gisela. Vad
sade Karl?
— Karl är så underlig, sade Rut. Han
framhöll sin hustru hela tiden. Så där
forcerat, som om han väntade att Stefan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
