Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
— Sa ingenting, lät ämnet falla. Jag
kunde inte låta bli att tala om att vi i dag
skulle ut med dragkärra. Och i detsamma
föll det mig in, att del väl är märkvärdigt
att vi inte tog bilen?
Gisela gick nu ett stycke i förväg och
visslade. Efter en stund sade hon: — För
bilens skull behöver ingen vara vän eller
fiende med mig längre.
— Vad menar du? frågade Rut häpen.
— Det är slut mellan mig och — bilen.
Det gick inte längre.
— Jag tror du är tokig, sade Rut.
Tanken att något kunde bli slut mellan två
människor gjorde henne fysiskt onl. Hon
gjorde upp en snabb plan att tala med
Jones.
— Tokig är jag kanske, sade Gisela. Men
det är inte bara mitt fel. Lyckligtvis
kommer ju rakitishemmet till stånd i alla fall.
— Men utan dig!
— Jag tänker engelsmännen klarar det
ändå. När de klarade världskrigetutan mig.
— Men Jones kommer att förlora
intresset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
