Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
— Tur det, sade Gisela med en svag
antydan till ett leende. Annars kunde ditt
sociala samvete också varit med. Jag
minns inte riktigt. Men ett tu tre var det
revolution. Och så var det bara Pepi och
jag, som hade börjat.
— Jag blev överkörd, sade Pepi, av
brandbilen, som skulle dränka
revolutionen.
— Och jag blev söndertrampad. Kom,
Rut, ställ dig här vid huvet och böj dig
fram, så kan du se.
Rut överfölls av häftiga kväljningar.
Skräckslagen såg hon på Turnheim.
— Vänd er om, ställ er vid fönstret, så
ni får frisk luft, kommenderade han. Men
utanför fönstret stod en kö. Främsta ledet
tittade in, nyfiket och sorgset undrande.
Så fick det gå, och de nästa kommo till.
Där var kvinnan, från tionde bezirket, däj
den lille frikände, vars syskon inte kunde
äta vitt bröd. — Hur är det med henne?
viskade de. Rut kunde inte tala, hon bara
skakade på huvudet.
Turnheim stod vid Giselas sida. — Kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
