Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
och en gränslös fröjd över att vara
fullkomligt fria hade fyllt dem. De hade tyckt
sig så, högt över alla krossade och bundna.
Medan inte långt från dem detta skeddel
— Vi bröt den i bergen, sade Rut. Där
blommar ännu allting, ser du. Vi går nu,
efter du vill vara ensam och tala
hemligheter med Pepi, men jag kommer igen i
eftermiddag.
Då de kommit till dörren, ropade Gisela
Rut tillbaka. — Kanske du vill stanna lite
till, sade hon. Turnheim, säg åt systrarna
att Rut är kvar, svenska röda korset eller
vad ni vill, så de inte kommer in.
Hon mötte Turnheims frågande blick.
—- Låt henne, sade hon. Hon tillade
nästan ohörbart: För min stora plågas
skull.
Han anade vad det var hon ville. Hans
första tanke var att skona Rut. Men hur
kunde han skona henne på den pinade
Giselas bekostnad?
— Jag kommer åter och hämtar er,
fröken Rut, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
