Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Han sade: — Hon är ju ett barn. Han
motsade: Hon var det, när hon kom*
men är det icke mer. Hon tänker som jag.
Hon skall handla som jag skulle handlat.
Så ung, så osårad och full av hälsa, hade
hon med ett självfallet lugn sagt farväl åt
allt, som fordom för henne betydde
framtid. Beredd att leva, om det skulle vara,
beredd att dö, om han ville, blott hon
alltid finge vara med honom. Hur ofta, hur
glatt ocli! förtroget hon talat om döden
och nu kom den genom den dörr hon
öppnat in i hennes liv, och ingenting skulle
efter detta bli alldeles som förr.. Det
kunde ha hänt honom att tycka, att
han lyckats allt för väl med henne. Då
skymtade han faran och ansvaret av att
ta i sina händer en ung, främmande själ,
vars sammansättning man inte känner, ett
barns av ett avlägset folk, vars blod är
mera berett för melankoli, och sinne mera
berett för grubbel, som icke har det lätta,
jordiska muntra sinnets jämvikt. Man
känner icke de ämnen, varav en själ är
sammansatt, och man vet icke vad som löses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
