Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Turnheim såg forskande på henne. Det
var henne visst likgiltigt, ifall det var
farligt att sitta och berätta vad hon gjort.
Han såg hon spände sin behärskning till
det yttersta. Allt var smått mot det som
nyss skett. Jag måste ta henne härifrån,
tänkte han, innan reaktionen kommer.
Jones stod vid den dödas huvudgärd
och såg tankfull på den stackars magra,
sargade kropp, om vilken han drömt, vars
närhet, vars lättaste beröring tänt hans
längtan och lust.
— Men hon visste jag skulle komma
till henne, sade han. Jag iltelegraferade
från Paris och från gränsen. Kunde hon
inte ha uthärdat till dess?
— Jag — det vet jag inte, sade Rut
förläget.
— Nämnde hon mig inte?
— Nej, jag tror inte det.
— Glömde ni alldeles bort mig?
Rut kunde inte ljuga, fann sig inte. Ja,
de hade glömt honom.
Engelsmannen smålog bittert och vände
sig från Rut. Det föreföll honom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
