- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
5

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en fruntimmersröst, mjuk och behaglig, som sjöng en af de
den tiden mest omtyckta folkvisorna.

Sången kom närmare och konungen lyssnade med återhållen
andedrägt, ty det var länge sedan han hörde så rena
och mjuka toner.

Efter några minuters väntan framhoppade ändtligen en
ung, blond och vacker flicka, under det hon sjöng sitt »tra
la la» med en glädje och en lust, som kunde återgifva äfven
den värste menniskohatare hans försvunna glädje.

Vid åsynen af konungen studsade flickan tillbaka. Så
djupt inne i skogen hade hon icke väntat att möta någon
menniska, aldra minst en sådan, som nu stod framför henne.
»Hvad — — hvad — — hvad — —» stammade hon
och tummade förläget på det rena förklädet, hvad — —
hvad — —»

»Du vill spörja hvem jag är,» svarade konungen och
gick vänligt flickan till mötes. »Var ej rädd, vackra barn,
»jag tillhör bara konungens folk, som jagar här i trakten,
och jag har råkat vilse. Kan du leda mig på rätta vägen
igen?»

»Inte vet jag hvar konungens folk är,» svarade flickan
och tog mera mod till sig.

»Det behöfver du ej heller veta blott du visar mig en
utväg, ur den här skogen.

»Jaså, ni tillhör konungens folk,» sporde den vackra
flickan nyfiket, utan att besvara den till henne ställda
frågan.

»Ja, mitt barn.»

»Man säger att konungen är så god. Är detta sannt?»

»Hm, hm, det beror på hur man tager det.»

»Men, att drottningen är ännu mera god,» fortfor
flickan.

»Ja,» svarade Gustaf Adolph med värma, »det är sannt.
Hon är en engel af godhet.»

»Och vacker är hon ju har man sagt?»

»Det slår inte fel det, mitt barn.»

»Ack, om jag finge se henne, » utbrast den vackra flickan
derefter. »Kan inte ni laga så att min önskan blir
uppfylld?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free