- Project Runeberg -  Försoningens engel. Berättelse /
6

(1881) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


»Jo, gerna. Men nu börjar det att regua. Finns det
inte i närheten något tak till skydd?»

»Jo bevars. Följ mig bara.»

Ledande hästen följde konungen den unga flickan, som
mera tycktes sväfva fram öfver det späda vårgräset, än
trampa på detsamma. Efter en stunds vandring skymtade
en liten rödmålad stuga fram mellan träden. En lätt och
ljusblå rök steg upp från densamma.

»Far är hemma ser jag,» utbrast flickan. »Han skall
bli glad öfver att få träffa en af konungens folk, för si . . .»
Flickan uttalade ej meningen, utan betraktade i stället
den för henne främmande mannen med fi’àgande blickar.

»Säg ut, du,» uppmanade denne vänligt. »Hvad vill
din far?»

»Ack, far är fattig och blir snart af med sitt torp.»

»Hvarför?»

»Derför att en annan skall ha det.»

Och vid dessa ord syntes klara tårar i den unga flickans
vackra ögon.

»Haf förtroende för mig, mitt barn,» upprepade konungen
vänligt. »Säg mig hur saken förhåller sig.»

»Ja, det vill jag. Ni ser så vänlig och god ut.»

Efter några minuters tystnad fortfor hon:

»Se här på orten bor en torpare Ola Jönsson. Det är
en elak karl, som vill ha mig till sin hustru, men heldre vill
jag dö. Ingen vet hvarifrån han kommit, men husbondens öra
har han. Då jag nekade att gifta mig med honom lofvade
han att jag skulle få sota derför, och när far i går blef
kallad upp till husbonden fick han det besked, att han
skulle flytta om en månad, för se Ola skulle ha detta torpet
också.»

»Inte kan han väl sköta två på en gång?»

»Hvad vet jag, men dagsens sanning är hvartenda ord
jag nu talat.»

»Jag tror dig, flicka. Du ser inte ut att kunna ljuga.»

»Nej det har jag aldrig gjort. Men se der kommer far.»

En medelålders karl med ett sorgbundet anlete kom i
detsamma ut ur stugan. Vid åsynen af den främmande i
dottrens sällskap stannade han plötsligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 24 09:36:02 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forsengel/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free